Rytmen
Människan en sån rolig skapelse det är, under tiden man gör en ''rytm'' en rytm som man följer varje dag. Under tiden när man följer denna rytm så uppskattar man aldrig den förens man förlorat den eller det är för sent. Denna rytm kan vara allt ifrån en människa eller till en rutint, och den rutinen som jag tänkte ta som ett t.ex är skolan.
Skolan är en sak som vi allra flesta har gått, och jag lovar att alla under skoltiden vart negativa på ett eller annat sätt. Tyckte att skolan vart jobbig eller inte förstått dens mening överhuvudtaget. Men när du har gått ut skolan, tror det eller ej människor det kommer en kort period i livet där du ser tillbaka sakna det du en gång hade men du kan inte göra nått åt. Bara njuta av dina minnen och vara stolt över dig själv som klarade skolan eller iaf försökte så gott som du kunde, för skolan är en kamp, en kamp efter visdom. Vissa lyckas och finner intresse att utforska världens all lärdom som går att trycka in inom panbenet, dom människorna läser vidare. Dom andra som mig, dom blickar tillbaka och tänker att nu är det över men endå saknar jag rytmen, fast det är svårt säga. Jag saknar inte skolan i sig i alla lägen, men jag saknar rytmen, den rytmen som man kommer få i framtiden när man jobbat ett tag och lyckas balansera livet och jobbet ungefär som man lyckades göra under skoltiden.
Men men, livet går vidare kära människor och allt vi kan göra är att leva vidare vän en som händer, hur svårt det än är.
Jag måste säga att jag saknar att tänka, jag saknar mina diskutissoner med lärarena och klassen. Jag saknar alltså prata, hur ofta saknar en människa att prata om saker som man inte förstår? Saker som är väldigt svåra, saker som man kan diskuterra och vrida på, som Pierre Bourdieu en franska sociologen som menar att alla vi människor rör oss inom olika fält som vi tillhör, olika sociala områden.
Jag saknar det kreativa i skolan, nått som jag inte lyckas skapa hemma på sett, även om jag skriver en jätte bra dikt som skulle smälta min dator finns det ingen som kan studera den och sätta en betyg på den och säga det bra och dåliga sakerna, ge mig på en klapp på axeln eller en snyting i betyget.
Och en till sak som jag saknar är närhet, men kom igen vem gör inte de? Vem vill inte bli omfamnad med värme och bli omtyckt? Men den rätta väntar på mig nånstanns får vi hoppas, för om vi ger upp hoppet så faller vi, djupare och djupare ner i skiten.
Jag gillar dig, mer än mitt eget liv. Problemer är, gillar du mig som jag vill?
Det är nog många människor som tänker så, men det är det jobbiga och det bra med människan, man vet aldrig vad en annan människa tänker.
Wow än en gång har du lyckats! förstår att du saknar att gå i skolan å att det inte är själva skolan du saknar utan att få åstadkomma nåt. Jag vet att ja skulle sakna det. å att få veta att även jag kan och få lära mej om vad jag gör bra och vad jag kan göra bättre. relfektera över andras ord och mina egna. och mina arbeten oxå för den delen. Och ah du har rätt vem saknar inte närhet? känslan av tomhet är sylvass.
lika tänkt som mig. satt på tåget idag och fick värsta idén som jag ville skriva, men inte hade jag något papper, så använde mobilen... hah. ska skriva om det på min blogg med någongång. Men det är typ samma sak, men jag tycker även att det är en trygghet att gå i skolan, man visste att man hade den trots alla andra problem man hade, man hade rutinen och man hade något att göra och man fick lära sig en hel massa med saker. Och det är ju det som är kul, tänker man nu i efterhand, att lära sig nya saker, för det var inte en enformig rutin. Babbel babbel. Men du fattar, lite kanske?
Uppdatera!
Som anonym säger. Uppdate please!
