Drömmen.
Alltså jag drömmer alltid om att jag skulle ''vilja'' skada mig genom att ''rädda'' nån annan. Meningen med denna dröm är alltså att jag offrar mig för nån människa och skadar mig =/ Allt detta för att jag vill ha någon skall bry sig om mig.
PS. Det är en dröm.
Fasst, är jag så desperat efter att träffa folk? Att lära känna nån människa som vill eller orkar vara / prata med mig. Och hur desperat låter inte detta? Man pressar hela tiden på för att man vill lära känna en enda människa, men man skrämmer bara bort folk för man vill för mycket och för snabbt.
Men hur skall man tagga ner, det krävs även en viss känsla att lära sig vänta, ta det lungt. Lära sig lyssna och inte bara prata. För inom vänskap eller människor måste man lära sig att viktigt är det viktigaste som finns. För om man som jag säger gör, pratar jämt dvs så får den andra människan inte en syl i värder och det är inte alltid så kul =/
Fasst hur träffar man folk på ett normallt sätt? Tänk efter innan ni tänker för er själva, hur det är ur andra människors vinkel. Hur träffade du dina vänner? Var det du eller dom som fortsatt kontakten eller höll båda den lika bra? Innerbär detta att båda måste gilla varandra ifrån början för man skall bli vänner ?
Så första ögonblicken man träffas skriver historian om ens vänskap eller ikkje vänskap ? Första träffen bestämmer alltså dom du gillar människan? Men om du inte gillar personen men träffar den fler gånger, vad fick/ får dig att gilla den då? Är det dom gemensamma vännerna? Är det slumpen att ni träffas ?
Hur ofta pratar man med sina vänner? Hur oftar träffar ni dom? Om man inte träffar personen under en längre tid och ingen hör av sig, betyder det då att er vänskap var falsk eller att nån av er måste börja gräva för att den skall vakna igen?
Jag skulle vilja ha en bok hur man skulle kunna vara den perfekta vännen, jag skulle betala min vänstra arm för den. Men om man hade en bok hur man skulle vara , skulle man inte kännas falsk då? Som om man bara spelade ett spel för att man vill vara en bra vän ? Eller visar man samma känslor när man skall följa en bok ?
Ja som sagt, kommer nog aldrig bli en bra vän. Men jag vill försöka lära mig för att bli iaf en duglig vän. Tror dock ingen kan vara den perfekta vännen =(
Jag skall följa mitt hjärta, sluta tänka så mycket, försöka att inte se livet ur alla svarta hörn och leva som det kommer utan några förhoppningar om vänskap. Får man inga vänner kanske det beror på att man inte är menad att få det, eller att man önskar sig fel vänner. Vem vet. =(
Jag tror att vänskapen kommer naturligt. Är det meningen att två st ska vara vänner blir dom det oavsett vad. Det kan vara genom andra kompisar, någon du helt plötsligt börjar snacka med i kön på ica eller var som helst. Sen måste man alltid kämpa för att en relation mellan två människor ska fungera. Oftast är det en av parterna som tar mest kontakt med den andra, men det behöver absolut inte betyda att den andra inte bryr sig om en. Sen kommer man alltid till en punkt, då man har gjort sitt med den personen. Det behöver inte vara att man bråkar eller så, utan det kommer automatiskt att man slutar vara med varandra. Så är det nästan alltid, det är som att man har i förväg utsatt tid för varje ny människa man möter. Endel stannar resten av livet, en del några år och någon kanske bara nån månad, någon kanske också kommer tillbaka efter att man vart ifrån varandra en längre tid. Men jag tror hur som helst att en vänskap bygger på att man passar bra ihop med den personen, sen kanske man är en sån människa som har svårt att hitta sånna som passar just en själv, men så är det ju med allt. Alla är olika, och alla har olika många vänner..
Mjo, vänskap är säkert nått som kommer naturligt, men frågan är om vi människor behandlar det naturligt. Jag tror dock i många fall vänskap överdrivs, t.ex folk som träffas en gång och skriver att man är deras bästa kompis. Även om det är naturligt så tror jag det finns många människor som kan använda sig av vänskap när dom vill. Alltså skaffa en vän och ''utnyttja'' den =/
Vänskap är inget som man bara får, bestämmer sig för att bli vän med någon. Den kommer smygande, tror jag. Det går inte att följa några regler till att bli kompisar, man bara märker det. Helt plötsligt pratar man med varandra om vad som händer, man ringer och frågar hur den andre mår, vad den andre gör, man hör av sig - vem det är är alltid olika. Men det är inte mycket sådana vänner, som man gör så med hela tiden, inte jag i alla fall. Man träffar folk ute, pratar, umgås och så träffar man dem igen - ute ett tag senare. Det finns så många olika vänskaper och så många olika sätt att vara kompisar så det inte går att bestämma hur man blir kompisar. Tror jag.
hoppas du fattar lite iaf, annars får du ju fråga och så får jag försöka förklara ;P
