Lycka
Att förändra sig, att våga misslyckas med saker. Att misslyckas med denna tjej som du tror du gillar är ett stort steg att våga göra, för varje gång växer man inte hlr utom man tar det som ett bakslag och tänker, Jag duger inte, jag är för dålig , jag sumpade det. Sen börjar man tänka på vad man gjorde för fel, om man visade sin ensamhet för mycket viasade sin längtan efter vänner så det gick helt enkelt för fort.
Människor som har det mer eller mindre bra tycker saker som att träffa människor är värsta lätta saken, oroar sig aldrig för ett bakslag för vad gör de? jag har ju endå så många vänner och killar som jag kan plocka ur garderoben när jag behöver dom :P
Men vet ni hur det är att älska en person eller en vän såsom en annan människa vill göra? Vet ni hur man skaffar vänner och hur man skall göra? Skulle ni kunna vara t.ex mig för en dag och lära känna massor människor?
Jag tycker folk skall tänka igen livet ur andras synvinklar innan man säger att det är så himla lätt att ändra på det. Men att säga att det inte går är fel. För att förbättra sitt liv kommer alltid gå, fasst tro mig det är inte alltid så lätt. Lätt att alltid känna sig rädd för att säga fel saker, eller göra fel saker för att folk inte skall tycka om dig.
Lev livet som om det var din sista, visa ord.
Jävlar i min låda vad bra skrivet! Faktiskt! :)
(Skulle tro, men bara lite, att du fick inspiration ifrån vår konversation ^^ haha) jag håller med dig om allting, helt. Det är väldigt svårt att försöka ändra på sig, på den negativa inställningen till den positiva. ifrån att inte ha speciellt många vänner till att få några stycken väldigt bra. Det tär på krafterna att misslyckas och att VÅGA misslyckas, men kunna komma upp igen - ännu starkare, det tär på krafterna så in i helvete. Jag tror att blandningen av tur, målmedvetenhet och att våga misslyckas gör så att det tillslut går att känna "det här livet jag har just precis i denna stund är så värt allt slit och negativa tankar och bakslag och misslyckanden. För nu nu mår jag bra och såhär vill jag ha mitt liv" När man tänker så ska man uppskatta allting som man fått, allting som man har och allting som man "tagit" här i livet. Och höga knytnäven och skrika YES, FYFAN VAD JAG ÄR BÄST. Jag klarade av det här, jag klarade av att få ett liv som jag tycker är värt att leva, värt att leva på alla möjliga sätt. Jag är nöjd med mig själv och visst jag har inte en hel drös med kompisar, men dom jag har är istället eceptionella.
(som vanligt orkar jag inte läsa igenom det jag har skrivit så jag hoppas det blev läsligt^^)
grymt skrivet! och jag förstår vad du menar. det är inte lätt att känna sig vääldigt liten på jorden, och hur mycket du än tvivlar på mig, så har jag haft det riktigt jobbigt vissa stunder jag med. Jag är van att bli sviken av mina kompisar, men jag är bra att hålla skenet uppe ändå. Det är som sagt aldrig lätt att ändra inställning från negativ till positiv, men jag tror det mesta handlar om att våga lita på sig själv. Att våga göra misstag. På kort sikt, självklart så drar det ner en och det känns skit jobbigt, men jag tror att det på lång sikt stärker en. men jag tror ändå att det är viktigt att man inte drar ner sig för mkt i dethära "fan, jag gjorde ett misstag, fan vad dålig jag är ingen kmr vilja vara vän med mig". ALLA gör misstag, verkligen ALLA, och så är det bara. Jag har gjort sjukt många misstag i mitt liv, men ändå står jag där jag står idag. Om man träffar en ny människa, kan den människan aldrig bli en bra vän om den inte kan se förbi dina tidigare misstag som du gjort i tidigare vän förhållanden, det gäller att lita på varandra här och nu, och inte se så mycket bakåt :) keep it up boy!<3
Och nu vill jagskriva lite mer ^^: Som Ida säger att hon också har haft det jobbigt många stunder så måste jag tillägga att ingen har ett perfekt liv utan motgångar eller misslyckanden. Det bara är så, dags att acceptera't och det är det som gör livet lite mer värt att leva, för att man inte vet vad som väntar en. ibland flyter livet bara på och är bra härligt, men så en gång (eller flera gånger) blir det tungt och motsträvigt och man hade väl helst av allt bytt liv, för livet ska inte vara lätt, det ska vara lite taggigt och jobbigt för att man ska uppskatta allt det bra som man också får.
PUSSPÅRE!
Oj, tackar.
Mjo, som alla nämner så krävs det måttlig styrka för att klara av dessa saker, Man tror man har den inombords och man tänker att man skall satsa. Dock blir det plattfall gång på gång och man börjar ge upp. Men försöker hålla i iaf, man klagar och är negativ fasst jag lovar att man försöker så man får träningsvärk i hjärnan hur man skall vara och se ut för att bli accepterad :P
Det värsta är att man ska inte hålla på och konstlägga någon speciell person för att bli accepterad, det ska egentligen vara så att man bara är sig själv fullt ut, för annars kommer man alltid känna sig konstig, fel - eftersom det inte är så man är egentligen, man ger en fel bild av sig själv, man är inte nöjd - och kommer aldrig bli det om man inte får vara sig själv. Det är det som är det svåra, att våga vara bara sig själv. Riktigt svårt.
