Why?
Vi pratar om världs fred och harmoni på våran jord endå föstår vi den och krigar så gatorna rasar samman.
Vi pratar så mycket skit om andra männsikor, andra vackra och lyckliga människor. Detta får personen som pratar skit och klagar att framstå som en olycklig personen eller en människa som njuter av att plåga dom ''svaga''.
Ja, okej. Det är inte många som gillar tjocka personer tillexepel, men varför hata dom för det? Det var en bloggare som skrev, -''Vad gör du helst, Går naken på stan en dag eller lev som 150 kg hela ditt liv ? ''.
Alltså jag skulle oxå välja naken som det flesta, men att vara tjock är ingen synd, tycket det är så grovt att det går att gemföra med judarna under andra världskriget, om inte värre för dagens tjocka.
Och ja, det är oftas dom tjocka personernas fel att dom är fasst i sina kroppar, men varför måste du snacka skit om det för? Är dom sämre än vanliga människor?
Jag är less på att dagens samhälle även jag pratar nedverderade saker som andra som vi inte ens känner, som vi inte ens vet deras historia. Tyvärr kan vi inte stoppa detta , och det sårar miljoner människor daligen, vissa mindre och vissa mer.
Det är fel att dömma människor utan att veta deras vägar eller misstag som dom tagit i sitt liv. Vi alla formar våra egna vägar på ett eller annat sätt, vet dock inte hur vägarna går och vad vi har att möta längs vägen.
Tänka om vi kunde leva livet som har bygg inom oss, tänk om vi kunde sprida den lycka vi ville. Och vare lycklig allt oftar. Men tänk om vi var lyckliga jämt? Skulle man lessa på vara glad? Hade upplevelsen vart den samma? Hade lycka vart nått vi sträva efter? Eller skulle det inte duga att leva med längre? Skulle vi söka mer upplevelse, andra äventyr? För det är väll äventyr livet är? En lång resa utan ett lyckligt slut , men hoppnigsvis är resten av resan spridd med vissa ljusa platser.
Utan svar slutar jag skriva detta inlägg som vanligt.
Tack om ni tog er hit.
Man blir aldrig lycklig på heltid, så är det bara. Jag tänkte för några dagar (eller veckor, kommer inte riktigt ihåg) sedan att då man fått en sak, så vill man ha någonting annat, någonting utöver det, man blir aldrig nöjd och man kommer aldrig kunna vara lycklig hela tiden, livet går upp och ner och det är så det är. Tyvärr, eller som tur är, för hade man varit nöjd med det man hade, vad hade man då att leva för? egentligen? Bara en tanke.
-
Sen att prata nervärderande ska jag inte ljuga med att jag aldrig gör sådant, det är humant, tyvärr. Alla pratar skit, om något litet som egentligen inte är speciellt farligt och ibland om någonting värre, som förstör för andra människor, som gör att människor mår skit. Men det är så det är och hur ska man göra för att folk ska sluta med det? hur ska det gå? Man snackar så mycket att man ska sluta kriga, sluta snacka skit osv osv, men det går inte, för alla sluta inte ingen gör något. That's it.
Och jag skulle inte heller valt tjock, 150 kg är mycket vikt och jag skulle inte må bra av det, som ingen annan heller skulle göra och den personen skulle dö i förtid av kroppsliga skador. Då väljer man hellre ett längre liv, men bara vissa problem än ett stort problem.
jag tycker synd om alla som är överviktiga och har fetma. faktiskt. Ska jag vara ärlig är det det värsta som skulle hända mig, eller någon annan livshotande sjukdom.
rörigt blev det, ja. ;P
