Answer

Som sagt, känslor gör en livrädd men vad kan vi göra imot de? För känslor finns överallt och vi kan inte ta bort dom precis. Och det värsta är att känslor/känslan är olika för alla personener och alla uppfattar stunder olika och på olika sätt. Vi kommer få slåss med många känslor i våra liv som vi aldrig kommer få några svar på.

Det farligaste med känslor är att dom kommer tillbaka, tror jag iaf. Folk saknar sitt forna liv och hur det var. Fasst luras inte av detta, känslor inom kärlek och saknad är tyvärr väldigt falska på flera sätt.
Folk som hör av sig till sina förra vänner eller kärlek efter ett år av tystnad gör det oftast inte för att dom sakner personen utom dom saknar känslan att vara älskad eller omtyckt av en annan människa. Och i vissa fall leder detta i värsta fall till uttnyttjan på ett eller flera sätt, sorligt nog. Men endå är vi människor så dumma som går på det varje gång när en person du inte prata med på jätte länge smsa frågar om du vill komma =(

Fasst nu kanske jag är lite negativ :P Fasst känner att jag har tiden sitta skriva massa tankar och massa skit nu jag tagit studenten. Nu har jag för mycket tid tänka :P Det är inte alls bra ^^

Som sagt, vi kommer aldrig få svar på våra frågor.
Men våga hoppas, våga tro.
Var dig själv och våga fälla en tår.


Kommentarer
Postat av: L

Hej! Åh, du är så klok. Jag älskar att läsa din blogg, beundra, förundra, bli lite irriterad ibland och bara inse att världen nog inte bara är full av skitstövlar. Ursh , jag har saknat att läsa din blogg. Men nu, nu är jag tillbaka (igen...)

Kommer du ihåg volontär "jobbet" jag berättade om? Tyvärr fick jag det inte. Tråkigt, men de kände att jag var lite för "psykiskt instabil" (som de så fint heter) Men samtidigt förstår jag, och jag är inte längre säker på att jag skulle klara av att se alla barn lida. När jag blir frisk, för det ska jag fan bli, då ska jag åka. Då ska inget stoppa mig. Jag är i en bra period nu, jag tror det. Dock, är jag rädd för att det ska gå ner igen. Påväg hem till mig finns en storstor motorväg, över den motorväg går en bro, det är en stor bro och en hög bro. den passerar jag, flera dagar i veckan, flera gånger om dagen. Och den skrämmer livet ur mig, det finns få saker som gör mig så rädd som den bron. Jag är rädd, för att jag en dag kommer stanna där, ställa mig där, och sedan inte finnas mer. Jag är livrädd för mig själv, att jag gör helt galna grejer. Igår t.ex. då drog jag och en vän till IKEA och gick o la oss i en säng. Sov väl i 2 h. Jag är busig, men jag vill leva innan jag dör.



Oj, vad jag babblar ... Hur är det med dig Marcus? Allt bra, livet flyter ? Ja, du har ju tatt studenten så...



Kram på dig, och vi hörs snart ! Det lovar jag.

2009-06-15 @ 14:04:06
Postat av: Marcus

Vad skall jag säga? =/ Kämpa på. Don't be afraid.

2009-06-15 @ 14:52:04
URL: http://marcusaho.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0