Livdragon Aho
Livdragon Aho
Att vara ensam är nog det jobbigaste som finns, men att själv inte inse det under en längre period är nog jobbigare. För jag kanske aldrig ses ensam, men för att förklara detta kommer de bli svårt. Men jag hoppar alltid emellan massa grupper av folk, det folk som accepterar mig för stunden.
Men jag måste ändra mig med varje grupp jag är, för annars kan jag inte vara ''med''. Men det är aldrig så att en grupp av dessa slag människor skulle fråga mig om jag ville vara med, eller om vi skulle hitta på nått. Så för att inte vara ensam så försöker jag dag för dag att hitta det folk som för stunden accepterar eller känner för att vara med mig den dagen.
Detta sker både civilt och militärt, jag känner mig som en stor dammig damnsugare. Som folk tar fram när det är smutsigt och man inte har nått bättre göra, sen fyllar man mig med sin smuts för att man själv skall må bättre. Jag är en väldigt snäll människa som verkligen hjälper och stöder alla personen jag känner, enligt mig iaf.
I många lägen är jag för snäll för mitt eget bästa, för när man själv är nere i skiten och verkligen mår asdålig så försöker jag fortfarnade hjälpa dom människorna i det olika grupperna.
Det är ny grupp uppdelning här i det militära just nu, befälen bestämmer grupperna men folker har sin röst hörd. Och ingen ingen, vill vara med mig för jag tillhöra inte någon av grupperna av folk. Men samtidigt tror jag att ingen har imot att se mig i deras grupp eftersom jag är en person som ställer upp för alla och jobbar så det står till som bara den. Men ingen vill att Livdragon Aho skall vara i deras grupp, det pratas iaf inte om att någon vill ha han.
Och jag är less på detta liv som jag lever i, less på alltid behöva rätta mig efter gruppen jag lever i.
Att jag aldrig skall finna min ro, att jag skall behöva driva allt fram för att jag skall må bra eller att jag skall få träffa nån människa.
Jag har svårt att inse att jag inte passar in någon stanns alls, och att mitt liv inte fylls med någon mening alls.
Det enda jag vet är att jag skall söka utlandstjänst efter min värnplikt. För då får jag iaf en liten mening med mitt liv, och jag hoppas att någon kommer uppskatta det jag gör för det länderna då.
Jag skulle kunna sätta mitt liv på spel för att rädda några fåtal människor i irak eller nå annat av det länder vi tjänstgör i.
Mina ord just nu är, - Njut av det små sakerna här i livet för man vet aldrig när det tar slut.