Marcus Aho

Det är männskligt att tänka och fundera på saker, men kan man fundera för mycket?
Kan man de, nej tror ej det. Men folk göra på olika sätt, jag vill skriva om mina tankar andra håller dom inom sig medan vissa inte ens tänker på sina tankar.
Jag tycker man skall bli accepterad vilket sätt man än följer , fasst att vara öppen hjälper oftast bara en själv. Alltså mitt bloggande om mina tankar, mitt liv och mina åsikter skriver jag inte för att intressera andra läsare. Frågan är ens om någon läser mina tankar, men vad spelar de för roll?
Detta hjälper mig på ett eller annat vis så känns det som jag lättat på trycket som bildas inom skallen när man har för mycket tänka på.

Om jag inte får ut mina känslor tankar eller funderingar känns det bara tungt att gå runt med dom, känns besvärligt. Besvärligt med ha massa saker i huvudet som tygner den tunga ryggsäcken som vi alla bär runt på.
För vi alla vill ju bara ha bra saker, minnen och bilder i våran skalle eller hur? Vem vill gå runt och känna sig ensam eller tänka över om människor verkligen accepterar dig för den du är.  Man vill veta om man duger, om man gör nått bra eller om man har sina vänner såsom man har dom.

För den personen som tror att livet kan levas som ensam är en tragisk person, den är någon. Medan personen som vill ha ett bra liv men lever ensam bara klassas som något. Det är så lätt att dömma människor ifrån deras utsida eller deras handlingar, men hur ofta känner man verkligen personen ifrån grunden?
Jadu, det är nog väldigt sällan man gör de, för man går oftast på utsida. Då menar jag inte alltid utséende men till mesta del gör man det, annars går man efter utstrålning. Jag hissar eller dissar inget av detta eftersom det är nog det enda sättet att finna de vänner eller kära man kommer få i livet.

Men är de inte fel, att ens kompisar måste vara roliga eller snygga för att man skulle lära känna dom? ( I grovt sätt alltså inte 100% sanning) Sanningen är hård, och jag har säkert mycket fel. Men det känns som att deta endå stämmer rätt bra med verkligenheten. Men vad kan man annars göra? Detta är nog de enda bra och möjliga sättet vilket jag inte vet om jag vill hissa eller dissa.

Men hur gör man när man träffar nya människor ? Vem äre som tar kontaken eller fortsätter hålla den? Slutar människor att kontaken den personen man tror man gillar för den säger att hon/han inte sagt de klicka. Eller fortsätter alterego inom oss att hopplöst fortfarnade försöka nått för den hära personen? Tills det är för sent och det slutar med att man själv blir sårad och den andra personen bara känner ilska och är less på den personen.

Om det ej klickar är det oftast svårt, för det är vanligast att första intrycket har stor betyelse.

Måste ursäka att det ikkje finns nå sammanhang eller rättstavning om det skulle vara någon som skulle läsa detta.