Marcus Aho

Tankar bara förblir tankar i alla fall, dock skall jag göra ett desperat försök att få utom på papper. Detta är mitt sätt att lätta på trycket. Där ingen ser mig där ingen läser vad jag skriver. Just nu känner jag mig djup inspirerad att jobba på som bara den efter tysklandsresan.  Men varför känner jag så igenligen ? Svårt sätta fingret på, tror igenligen att det inte var själva resemålet utom folket man umgicks med, visst att man blir trackad som vanligt men det är ju mitt sätt att leva. Går inte vara i min närhet utom att göra det känns det som, men kan ju bero på att jag lika gärna skulle jobbat på en cirkus som jag väsnas. Men om jag vet om detta och stör mig på att jag behandlas som en clown varför gör jag ikkje nått åt detta?  Enkla anledning är att jag är van, trvis att kunna bjuda på mig själv för att kunna få någon annan att rycka lite på läpparna och le. Den lilla stunden någon annan människa ler är värt det mesta. Man gör någon nytta kanske ger någon grädde till kakan lixom. Jag tycker vi männsikor måste dra mer glädje av allt smått vi får här i livet, vet att jag själv är väldigt dålig på det. Men om man tänker i stora drag så är dom små glädje rusen hundra gånger mer värt än att bara bli storglad en enda gång. Det små stunderna i livet väger inte alltid över det jobbiga som kommer och går men bearbetar allt piss med mycket smått blir det bra i längden. Skönt att börja skriva skit igen, skönt att ingen läser eller vet om det heller =)

One last breath kan vara allt du behöver ibland , ibland önskar du denna dumma grejj med. Livet vore vara enkelt men endå inte , för vad skulle vi leva för då?