Marcus Aho

Detta var ikkje igår som jag satt mig ner och tog min tid att skriva på mitt lilla bollplank.

 

Livet är allt bra vacker, underbar flickvän och 2 gudomliga hundar. Dock saknar jag nära och kära vänner, är jag dum att klaga när jag har så mycket bra? Är det alltid så att man vill ha mera än man kan få. Men jag är en människa som lever i filmens värld eller ja fantasins värd. Jag skulle vilja ha allt jag har här hemma för alltid, men skulle även vilja ha den magiska vännen,den som bara finns där i den på hittade världen.

Dock finns dom på rikigt, för jag har haft några men tappat dom med åren vilket jag är väldigt ledsen över. Man skall ju vara glad för andra glädje, men problemet är att då väcker avundsjukan fram. Man önskar att man själv hade den fina människan som ens egna vän, nån man alltid skulle kunna lita på och vända sig till. Jag tror du finns där skulle du kunna komma och knacka mig på axeln, saknar dig kära vän.

 

Tiden är iallafall nått jag skulle vilja kunna stoppa och spola tillbaka, önskar att jag skulle kunna ta fram min dvdskiva i skallen och bara spola tillbaka alla underbara minnen som en gång i tiden utspelade sig.

Men vem har aldrig önskat att man skulle kunna göra om det man gjort efter det är gjort, tänk vad man skulle kunna rätta sina misstag då. Att man skulle kunna återleva det dära fina stunderna man har men inte längre kan uppleva. Tänk att kunna få tillbaka de vänner man en gång älskat men sedan förstört det fina man hade.

Om tiden va uppspelbar skulle man kunna ta reda på om det älskade vänner man hade fina minnen med hade samma känsla som en själv , eller vara bara så att personerna hittade bättre människor än lilla mig.

Borde inte ni alla tänka så med? Duger verkligen jag, vissa stunder i livet känns det så tomt. Tomt på det sättet att det känns som att det är nån mening med livet man jobbar, äter och sover.

Jag saknar det folk som jag en gång i tiden hade nära, som gjorde livet mycket mer än att jobba och vara hemma. Jag saknar att bara glida iväg på en vanlig fika med fina människor som man kunde prata i timmar med om vad som helst.

Tiden om den endå gick att styra skulle det hjälpa mig att bli en bättre människa? Eller skulle man fortfarande såra folk. Detta kommer jag dock nog aldrig få svar på, men med tiden kommer jag nog kunna förstå mera iaf.

 

Jag önskar dock att jag skulle kunna skriva, att jag skulle kunna förmedla allt jag tänker på om dagarna. Men när jag sätter mig så känns allt så tomt. Som att det är något som saknas , kan dock inte sätta ord på det men hoppas pusselbiten faller på plats.

 

 

Musik får en att kämpa vidare, att kämpa vidare emot sina drömmar. För om man inte har nått att kämpa nått emot här i livet har man det för bra. En dag skall jag finna allt det jag drömmer om. Detta är en låt jag aldrig kommer sluta älska. Får gåshud varjegång jag hör den <3