Rytmen
Människan en sån rolig skapelse det är, under tiden man gör en ''rytm'' en rytm som man följer varje dag. Under tiden när man följer denna rytm så uppskattar man aldrig den förens man förlorat den eller det är för sent. Denna rytm kan vara allt ifrån en människa eller till en rutint, och den rutinen som jag tänkte ta som ett t.ex är skolan.
Skolan är en sak som vi allra flesta har gått, och jag lovar att alla under skoltiden vart negativa på ett eller annat sätt. Tyckte att skolan vart jobbig eller inte förstått dens mening överhuvudtaget. Men när du har gått ut skolan, tror det eller ej människor det kommer en kort period i livet där du ser tillbaka sakna det du en gång hade men du kan inte göra nått åt. Bara njuta av dina minnen och vara stolt över dig själv som klarade skolan eller iaf försökte så gott som du kunde, för skolan är en kamp, en kamp efter visdom. Vissa lyckas och finner intresse att utforska världens all lärdom som går att trycka in inom panbenet, dom människorna läser vidare. Dom andra som mig, dom blickar tillbaka och tänker att nu är det över men endå saknar jag rytmen, fast det är svårt säga. Jag saknar inte skolan i sig i alla lägen, men jag saknar rytmen, den rytmen som man kommer få i framtiden när man jobbat ett tag och lyckas balansera livet och jobbet ungefär som man lyckades göra under skoltiden.
Men men, livet går vidare kära människor och allt vi kan göra är att leva vidare vän en som händer, hur svårt det än är.
Jag måste säga att jag saknar att tänka, jag saknar mina diskutissoner med lärarena och klassen. Jag saknar alltså prata, hur ofta saknar en människa att prata om saker som man inte förstår? Saker som är väldigt svåra, saker som man kan diskuterra och vrida på, som Pierre Bourdieu en franska sociologen som menar att alla vi människor rör oss inom olika fält som vi tillhör, olika sociala områden.
Jag saknar det kreativa i skolan, nått som jag inte lyckas skapa hemma på sett, även om jag skriver en jätte bra dikt som skulle smälta min dator finns det ingen som kan studera den och sätta en betyg på den och säga det bra och dåliga sakerna, ge mig på en klapp på axeln eller en snyting i betyget.
Och en till sak som jag saknar är närhet, men kom igen vem gör inte de? Vem vill inte bli omfamnad med värme och bli omtyckt? Men den rätta väntar på mig nånstanns får vi hoppas, för om vi ger upp hoppet så faller vi, djupare och djupare ner i skiten.
Jag gillar dig, mer än mitt eget liv. Problemer är, gillar du mig som jag vill?
Det är nog många människor som tänker så, men det är det jobbiga och det bra med människan, man vet aldrig vad en annan människa tänker.
Tvångst tankar syndromen :S
Men känslan finns, rädslan att få börja om på nytt.
Man är själv en sån person som alltid hör av sig, man är sjukt över social. Kan tänka sig man även är för mycket, eller kräver för mycket. Man förväntar sig att personen skall svara inom 10 minuter, annars börjar man känna känslan att man inte betyder nått.
Vilket är ganska töntigt, löjligt.
För vem vet? Personen kan ha många andra saker för sig, personen kan gilla dig som människa även fasst den inte hör av sig. Fasst personen som man gillar en utan att aldrig höra av sig, den känslan man får den dagen när man inte orkar skicka iväg ett sms själv, utom bara väntar på att man kanske skall få ett för en gångs skull. Sen slutar det med att man ikkje får något? Jadu, då bollar tankar hit och ditt i skallen på en, man funderar om man skall falla för att vara lättlurad ( ''utnyttjad'' ) och höra av sig. Eller så tänker man att man inte alls skall höra av sig, man ska banne mig inte vara den enda som tar ''första'' stegen eller hur man skall säga.
Jag tror jag lider av nån mysko tanke syndrom, jag tänker, analyserar och grubblar över allt som går, även om det handlar om tjejen på icas nagellack eller hur en person möter din blick på bussen. Jag funderar hur äkta kärlek är, och vem är den rätta? Vad menas med den rätta? Är det han/hon man skall leva sitt liv med? Är det den rätta personen? Och hur vet man det?, vissa säger att det är en känsla som inte går beskriva? Men frågan är, lurar man sig själv? Eller finns det någon som har samma effekt på din kropp som Alkohol gör dig full, finns det nån som skall föreställa din livsföda?
