Marcus Aho

Att säga att man älskar något är ett stort steg, ett steg som många människor oftast inte förstår vad det innbär. Många använder det ordet i alla tillfällen, opassade som passande beror på hur man vrider och vänder på ordet.

Inom kärleken är det stort stort steg att säga att man älskar någon och nått man inte bara kan slänga ur sig utan att mena det, utan att tänkt över saken.  Men vadå tänkt över saken? Många ställer sig den frågan, varför kan jag inte säga jag älskar dig till personen jag gillar?
Jo, du kan säga jag älskar dig om du menar de. Det är min åsikt och jag tycket tyvärr detta ord används för mycket. . .

Om man skulle kunna sätta lag på ordet älskar nån som t.ex förlovning eller nått sånt? Då skulle ordet ikkje missbrukas och det skulle behålla sin vackra klang och innebörd som den igenteligen har.
Men sätta en lag på ordet Älskar dig kan man ju inte rikigt göra, men göra en sermoni av det? Eller jag vet inte riktigt. Det kanske är bra som det är idag, bara att enligt mina åsikter tappar oftast ordet mening.

I ett förhållande kan man också vrida och vända på saker, saker misstolkast oftast och kan lätt ha olika betydelse ifrån människa till människa och ifrån partner till partner.

Som min kära mor säger -Blir inte tjejen din avundsjuk om du är med massa andra tjejer?
Jadu, det kanske stämmer, men till vilken gräns?
Man kan ju inte förbjuda nån träffa andra vänner eller folk ?
Men om pojk- eller flickvännen väljer att vara med motsata könet över att träffa dig? Är det då godkänt att känna sig svart sjukt? Ellet måste man acceptera de?
Vart går gränsen, eller finns det ens någon sådan?

T.ex svartsjuka behöver inte alltid tolkas negativt, det kan även vändas och vridas till att man gillar personen så mycket att man är sjukt rädd att förlora den.

I alla lägen, går det vända och vrida på svaren, hur skall man veta hur man skall uppträda?
Det finns nog inget svar, förutom att man skall vara sig själv.
Och behandla andra som du vill bli behandlad själv.

Fanny V, Jag älskar dig <3

Jag älskar hela dig, inte bara ditt utseende.
Din personlighet, ditt underbara leende.
Du är så underbar.

Älskar denna text, inte min musik stil kanske men det är bragd att skriva dessa låtar, dessa texter.

Livet har sina mörka sidor, sidor som man oftast gömmer inom sig själv. Svartsjuka utan riktig anledning är riktigt dålig sida, även fast man inte vill vara svartsjuk blir man de. Oftast helt utan anledning, t.ex när du saknar nån personen sjukt sjukt mycket. Så vet du att det är massor med folk som får träffa hon varje dag, varje dag medan du inte får de. Jag är avundsjuk på det personen som får vara med hon varje dag, får känna hennes värme och varma leende. Men hur kan man ''hata'' folk som man inte känner, hur kan man tro dom vill åt den personen du håller kär.
Hur kan man tro att hon skulle gilla nån annan? Nån annan som får tillbringa varje dag med iställe för mig som hon sällan kan träffa, och snart kommer träffa mer sällan än redan.

Hur skall man göra när man är rädd att förlora några rikigt nära och kär? Självklart skall man vara sig själv, och försöka att inte vara svartsjuk eller tro att hon tillbringar tiden med nån annan.
Men hur kan du veta säkert?
Man får helt enkelt lita på hon, man får hoppas hon inte vill riva upp ett stort blödande sår över bröstet ditt.

Men jag skall säga er att även om jag inte träffar människan jämt och att tiden vi är skillda svider så äre endå värt det 100%! För hennes leende får mig att smäla och hennes läppar får mig att sväva.

Ta vara på tiden , för den är viktigare än vad ni tror.

Människor , anonyma som vänner tycker jag skall uppdatera min blogg lite.

Press, som så många gånger förr har jag skrivit om kärleken eller vänskapen man stävar efter. Men problemet är när den väl är funnen, så kommer pressen att lyckas. Alltså är man rädd att allt skall bli som så många gånger förr, man är rädd göra misstag. Fast man igenteligen inte skall vara rädd för att göra misstag, för misstag är männskligt och alla gör de mer eller mindre.

Snart rycket jag in i lumpen, beridande högvaken, livgarden, k1.
Och känslorna är väldigt blandade, chansen att bli en ''man''. Att lära sig ta ansvar och vara självständig samtidigt som man lär sig att arbete i grupp.
Men jag kan inte låta bli att finna sorg i att jag rycket in i lumpen med, för jag kommer inte kunna finnas för dom människor som betyder för mig. Jag kommer inte kunna stå dom nära det kommande året och det svider.

Men livet handlar om att lyckas och göra ett intryck på välrden. Hur man ska gör ett intryck på världen vet jag inte, men jag nöjjer mig om jag lyckas gör ett intryck på en människa. Det finns inget bättre än att göra på en människa så man ser hur personen lyser upp, som äldre personen när man ger dom bra servic på bageriet.

Livet går ut på att leva lyckligt och att må bra, att känna sig frisk och aldrig instängd.
Man skall aldrig känna sig intryckt imot ett hörn, men det händer, det händer att man åker ner i skiten och att man fastnar i skiten. Allt man ser är mörker och man tror det är kört, det enda man kan göra då är att resa sig upp och stå imot skiten, hur jobbigt det än är så måste man, man måste försöka.
Jag kanske inte alltid är så positiv, men jag ska säga er.
Jag har legat i skiten, jag har klivit upp x antal gånger och fallit ner igen, men jag lever än idag.
Jag mår bra, vilket jag aldrig skulle tro, men att vara negativ är inte så negativ som all säger.
Min negativa sida har bara hjälp mig, hjälpt mig att skriva av skiten, lasta av lite av tygnden på ryggen.

Om du får en människa att le, har du förgyllt nåns dag.
Så le, dela med dig av lyckan och hjälp andra människor iställe för att kasta skit på dom, vi är all lika värda och förtjänar att må bra.