Marcus Aho

Lyssna gärna låten medan ni läser.


Att lyckas med det jag gör måste vara otroligt svårt, fasst jag är riktigt bra på det. Jag sårar verkeligen alla människor jag träffar. På ett eller annat sätt lyckas jag. Jag får folk börja tänka på saker som är helt onödigt bara för att i mitt liv har dessa saker blivit misslyckade. Då tror jag att det inte skall funka för alla andra människor och att dom inte borde göra min misstag. Vilket är ett stort misstag av mig.

Alla människor måste få lära av sina egna misstag, inte ha nån idoit som mig. Som sitter säger att dom måste tänka på saken för att dom kanske blir sårad om saken inte blir som den är tänkt. Bara för att i mitt liv så har saker inte blivit som jag vill, jag har blivit sårad allt för många gånger. Så det enda jag vill är att dom jag verkligen älskar inte skall göra samma misstag och bli sårade.

Men det är inte mitt val?! Bara för jag är rädd och halft misslyckad i livet varför skall jag stoppa dom? Dom kanske finner sin livskärlek, bara för jag inte gör det innebär det inte att dom kommer göra det.

Vi föddes med en hjärta och ett hjärta vilket var ganska dumt. Man skall följa hjärta, det är då man finner dom vägarna som leder till lycka.

En sak har jag lärt mig iaf, Det finns några saker man alldrig kan ändra på hur mycket man än försöker, och det är Känslor. Man skall alltid lyssna på sitt hjärta när det gäller känslor, man kan inte göra nått åt dom, det finns bara en väg att ta, ignorera vägen och bli lidandande med en massa smärta. Eller följ ditt hjärta och det växer å blir startk. När tårarna faller kan man inget göra, den känslan, den sorgen är stark och impulsiv. Alla har upplevt den känslan, det är ingen man gillar, men det är inget man kan stänga inom sig allt för länge. Lås inte in dina känslor släpp dom lös, låt dom falla på din kind vännen. Hoppas du vet att jag älskar dig och alltid kommer torka tårarna när dom rinner ner för din kind. Släpp dina känslor fri, för jag kommer fortfarande stå vid din sida när kärleken är funnen.

Kommer sakna er, Jw och Aas. Varför vet jag inte. Men den känslan går inte beskriva med ord, och jag tänker låta den dropp ner från mina kinder.! Älskar er.

Det finns en människa jag känner med så stort hjärta och passion för livet så jag tappar andan.  Jag blir helt mållös när jag ser vad människan presterar redan vid den åldern. Människan Aka ''Aas'' skriver saker rakt ifrån hjärtat ner på papper, hennes tankar flyter ut över texten som ny fallen snö. Det går inte förklara hur denna människa lyckas skriva så man fastnar som en flugar på ett kladdigt flugpapper. Man blir bunden till det hon skriver, man blir facinerad, man förundras och håller med i precis allt hon skriver. Varenda meningen är som tagen ur en bibel, det är så väl skrivet och äkta att man börjar gråta. Aas är nog den personen som jag hitils läst nått av i mitt liv, den ABSOLUT bästa och äkta skrivaren!

Älskar Aas's texter och Aas ;) Sjukt fin fin fin människa.





Ps. Jw är oxå en sjukt underbar människa :P <3

Jag borde igenteligen veta vem jag är vem jag är vid detta lag.
Fasst jag har ingen aning vilket gör mig livrädd.  Är jag en betydande människa och isfånafall på vilket sätt?
Vad är meningen med just mitt liv?
När jag inte vet vem jag själv är?

Eller är meningen att vi inte skall känna oss själva? För när jag tänker efter så blir jag faktiskt rädd. Jag är 19 år snart och har säkert många vänner, dock kan jag inte hålla kontakten med dom. Jag kan inte umgås med folk, men jag vet inte varför? Folk bruka säga att jag inte gör nått fel, att jag är mig själv och så länge jag är det så äre bra. Men så äre väll inte? För det går inte så bra för mig, jag gör fel, jag är männsklig. Men jag vill lära mig att inte göra lika många fel längre, är less på att vara den felande länken i min vänskapskrets.
Förlåt mig alla, men snälla lär mig.

Frågan är, Vem är jag?
Vad kommer jag bli?
Vad är meningen med mitt liv?
Är jag ond eller god?

Det får jag nog inte veta förens döden knackar på dörren. Tills dess skall jag fundera på fråga.

Alla har vi väll känslan av att gilla en människa, glädjen som sprids i kroppen. Värmen och den nervösa känslan som pirrar i magen. Känslana att träffa personen är underbar, man vill helt enkelt bara krama människan en hel dag eller om inte mer :P Fasst denna känsla är ju som sagt inte alltid motsvarad. Och slår oftast tillbaka hårdare än vad lyckan gav en.

Känslan är underbar det kan ingen människa säga imot, men att gilla en person och sedan få kommentaren - Kan vi inte vara vara vänner? Eller liknande. Det är slaget som svider i varje människas hjärta. Det värsta är att man absolut inte kan göra nått alls åt saken. Man kan spela med och säga att man skall vara vänner för man vill uppleva ''känslan''. Men känslan försvinner, det spännande , det pirrande försvinner . Och man känner sig dum och ledsen slaget har lämmnat ett öppet sår som förblöder.

Detta förekommer oftast för många ''killar'' i min sinvinkel, men även såklart för er tjejer tror jag. Det händer gång på gång, det känns som man är menad som en kompis människa. Inte för att man alltid är på jakt efter kärleken hela tiden. Utom när känslan kommer, vad skall man göra då? Man styr tyvärr inte vilken människa som får en kropp agera konstigt. Ge allt och satsa tycket många människor man skall göra, för vad har man att förlora? Jo man har sitt självförtroende på spel, och enligt mig äre inget man bara lekar med. Det tar lång tid att bygga upp en mur med hål i, alltså muren håller inte ihop även hur mycket du försöker bygga på den om du har massa hål i grunden. Dom hålen är jobbigt att fylla igen och tyvärr rasar dom väligt lätt ner igen.

Känslan är underbar som ni alla vet ;) Men sveket gör öppna köttsår som inte läker i första taget , och folk som säger det bara är att leta efter nytt folk kan väll för en gångs skulls tänka innan dom säger nått.
Man måste ta sig tid i livet, tid för sig själv. För om du inte kan laga din egen mur så skall du inte försöka fylla den med andra människor =/ Du skall inte iaf fylla den med andra människor, fasst bygga upp den med hjälp av andra är ett sätt som borde funka rätt bra.

Hur kan det vara så svårt, så himla svårt att göra så som vi vill ha det i våra tankar ? Varför kan vi inte vara såsom i drömmarna med lyckliga slut ? Varför kan vi inte stå för våra hjärtans handlingar iställe för hjärnans.
Vi pratar om världs fred och harmoni på våran jord endå föstår vi den och krigar så gatorna rasar samman.
Vi pratar så mycket skit om andra männsikor, andra vackra och lyckliga människor. Detta får personen som pratar skit och klagar att framstå som en olycklig personen eller en människa som njuter av att plåga dom ''svaga''.

Ja, okej. Det är inte många som gillar tjocka personer tillexepel, men varför hata dom för det? Det var en bloggare som skrev, -''Vad gör du helst, Går naken på stan en dag eller lev som 150 kg hela ditt liv ? ''.
Alltså jag skulle oxå välja naken som det flesta, men att vara tjock är ingen synd, tycket det är så grovt att det går att gemföra med judarna under andra världskriget, om inte värre för dagens tjocka.
Och ja, det är oftas dom tjocka personernas fel att dom är fasst i sina kroppar, men varför måste du snacka skit om det för? Är dom sämre än vanliga människor? 

Jag är less på att dagens samhälle även jag pratar nedverderade saker som andra som vi inte ens känner, som vi inte ens vet deras historia. Tyvärr kan vi inte stoppa detta , och det sårar miljoner människor daligen, vissa mindre och vissa mer.

Det är fel att dömma människor utan att veta deras vägar eller misstag som dom tagit i sitt liv. Vi alla formar våra egna vägar på ett eller annat sätt, vet dock inte hur vägarna går och vad vi har att möta längs vägen.

Tänka om vi kunde leva livet som har bygg inom oss, tänk om vi kunde sprida den lycka vi ville. Och vare lycklig allt oftar. Men tänk om vi var lyckliga jämt? Skulle man lessa på vara glad? Hade upplevelsen vart den samma? Hade lycka vart nått vi sträva efter? Eller skulle det inte duga att leva med längre? Skulle vi söka mer upplevelse, andra äventyr? För det är väll äventyr livet är? En lång resa utan ett lyckligt slut , men hoppnigsvis är resten av resan spridd med vissa ljusa platser.

Utan svar slutar jag skriva detta inlägg som vanligt.

Tack om ni tog er hit.

Jag har en tanke som jag inte riktigt förstår mig på, varför skulle jag vilja skada mig själv ?
Alltså jag drömmer alltid om att jag skulle ''vilja'' skada mig genom att ''rädda'' nån annan. Meningen med denna dröm är alltså att jag offrar mig för nån människa och skadar mig =/ Allt detta för att jag vill ha någon skall bry sig om mig.
PS. Det är en dröm.

Fasst, är jag så desperat efter att träffa folk? Att lära känna nån människa som vill eller orkar vara / prata med mig. Och hur desperat låter inte detta? Man pressar hela tiden på för att man vill lära känna en enda människa, men man skrämmer bara bort folk för man vill för mycket och för snabbt.
 
Men hur skall man tagga ner, det krävs även en viss känsla att lära sig vänta, ta det lungt. Lära sig lyssna och inte bara prata. För inom vänskap eller människor måste man lära sig att viktigt är det viktigaste som finns. För om man som jag säger gör, pratar jämt dvs så får den andra människan inte en syl i värder och det är inte alltid så kul =/

Fasst hur träffar man folk på ett normallt sätt? Tänk efter innan ni tänker för er själva, hur det är ur andra människors vinkel. Hur träffade du dina vänner? Var det du eller dom som fortsatt kontakten eller höll båda den lika bra? Innerbär detta att båda måste gilla varandra ifrån början för man skall bli vänner ?
Så första ögonblicken man träffas skriver historian om ens vänskap eller ikkje vänskap ? Första träffen bestämmer alltså dom du gillar människan? Men om du inte gillar personen men träffar den fler gånger, vad fick/ får dig att gilla den då? Är det dom gemensamma vännerna? Är det slumpen att ni träffas ?

Hur ofta pratar man med sina vänner? Hur oftar träffar ni dom? Om man inte träffar personen under en längre tid och ingen hör av sig, betyder det då att er vänskap var falsk eller att nån av er måste börja gräva för att den skall vakna igen?

Jag skulle vilja ha en bok hur man skulle kunna vara den perfekta vännen, jag skulle betala min vänstra arm för den. Men om man hade en bok hur man skulle vara , skulle man inte kännas falsk då? Som om man bara spelade ett spel för att man vill vara en bra vän ? Eller visar man samma känslor när man skall följa en bok ?

Ja som sagt, kommer nog aldrig bli en bra vän. Men jag vill försöka lära mig för att bli iaf en duglig vän. Tror dock ingen kan vara den perfekta vännen =(

Jag skall följa mitt hjärta, sluta tänka så mycket, försöka att inte se livet ur alla svarta hörn och leva som det kommer utan några förhoppningar om vänskap. Får man inga vänner kanske det beror på att man inte är menad att få det, eller att man önskar sig fel vänner. Vem vet. =(

Som det står ovan, Skulle gärna vilja veta vilka som läser min blogg överhuvudtagen :P Skulle vara kul att se hur många som orka läsa igenom minna halv långa textar som tankar och en och annat skit :P

Så kommentera gärna eller namn eller nått annonymt så jag vet =)

Det finns endast en form av lycka, det växer from inom en och kan endast upplevas om man själv är ett med sig själv.  Att känna att man inte duger eller inte ser tillräckligt bra ut t.ex så kommer du aldrig kunna uppleva riktigt lycka. Om du hela tiden tänker negativt som mig så kommer du inte hlr bli så lycklig. Fasst att gå ifrån negativ till positiv är väldigt svårt men folk verka inte tycka det samma. Dom säger det är bara att tänka positivt och vara glad lalala. Jaha? Men så himla lätt är det faktiskt inte att finna lycka, att finna en balans mellan sitt eget liv och världen som vi alla lever i.

Att förändra sig, att våga misslyckas med saker. Att misslyckas med denna tjej som du tror du gillar är ett stort steg att våga göra, för varje gång växer man inte hlr utom man tar det som ett bakslag och tänker, Jag duger inte, jag är för dålig , jag sumpade det. Sen börjar man tänka på vad man gjorde för fel, om man visade sin ensamhet för mycket viasade sin längtan efter vänner så det gick helt enkelt för fort.

Människor som har det mer eller mindre bra tycker saker som att träffa människor är värsta lätta saken, oroar sig aldrig för ett bakslag för vad gör de? jag har ju endå så många vänner och killar som jag kan plocka ur garderoben när jag behöver dom :P

Men vet ni hur det är att älska en person eller en vän såsom en annan människa vill göra? Vet ni hur man skaffar vänner och hur man skall göra?  Skulle ni kunna vara t.ex mig för en dag och lära känna massor människor?

Jag tycker folk skall tänka igen livet ur andras synvinklar innan man säger att det är så himla lätt att ändra på det.  Men att säga att det inte går är fel. För att förbättra sitt liv kommer alltid gå, fasst tro mig det är inte alltid så lätt. Lätt att alltid känna sig rädd för att säga fel saker, eller göra fel saker för att folk inte skall tycka om dig.

Lev livet som om det var din sista, visa ord.